Var på kompisarnas lilla filmklubb i kväll och kollade dokumentären om heavymetal-bandet Anvil, ett kanadensiskt band som kämpat i över trettio år och verkligen satsat blod, svett, tårar OCH alla sina pengar - och ändå aldrig fått nåt riktigt genombrott. Alla harvade på med vanliga jobb och bandet var mer livsstil och passion på sidan om. Men vilken passion! Det var fantastiskt att följa sångaren Lips i hans outtröttliga optimism, han gav verkligen aldrig upp och kunde vända varje nederlag till nåt positivt. En sann förebild för mänskligheten alltså. Och eftersom han gjorde folk i sin omgivning lyckliga, så hade han ju ändå en viss framgång enligt mig.
Hans följeslagare, sen tonåren, Robbs, såg ut som en hårdrockig Lennie Norman, målade tavlor och var faktiskt en riktigt bra trummis. Dom var alls inget dåligt band, men som Lemmy uttryckte det i filmen: - Man ska va på rätt plats i rätt tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar