JUDAR, FINNAR OCH ROBERT BROBERG

Hemma från middag hos vännerna i Limhamn. Vi pratade fortfarande om Anvil - den fantastiska kanadensiska hårdrocksgruppen som våra hjärtan numera slår i takt för. Annars avhandlades Robban Brobergs förestående comeback samt skräck, groteskerier och äckel på film, t ex Pasolinis Sodoms 120 dagar och Triers Antichrist.
Som vanligt började jag dra paralleller mellan finsk och japansk estetik, på tal om det groteska kombinerat med det sköna och mystiska - hittat både i Mumintrollen och Miyazakis Spirited away.
Sen blev det Reepalu och Malmös judar, och i och med detta historien om den judiske vännen, som tvångsmässigt söker upp nya tyska vänner och får dem att berätta vad deras far och morföräldrar gjorde under kriget, samtidigt som han inte kan se sig mätt på filmer om detsamma.
Maten var lasagne med öl, och en grön fruktdrink på avokado, äpple och kiwi...

ATT HÖJA FILMARBETARNAS STATUS

Nu börjar det dra igång på allvar att scenografifolket går ihop för att höja löner och status inom yrket. Tycker själv att det finns en väldigt stark symbolik i det faktumet att alla A-funktioner utom scenografen kan få pris på Guldbaggeutdelningen. Säger en hel del om yrkets status, i förhållande till regi och foto. Ofta kan man inte ens hitta yrket, när man t ex ska fylla i färdiga mallar på manpower. På arbetsförmedlingen fanns inte yrket "scenografiassistent" som ett eget yrke ens.

ANVIL PÅ DOKUMENTÄRFILMSKLUBBEN

Var på kompisarnas lilla filmklubb i kväll och kollade dokumentären om heavymetal-bandet Anvil, ett kanadensiskt band som kämpat i över trettio år och verkligen satsat blod, svett, tårar OCH alla sina pengar - och ändå aldrig fått nåt riktigt genombrott. Alla harvade på med vanliga jobb och bandet var mer livsstil och passion på sidan om. Men vilken passion! Det var fantastiskt att följa sångaren Lips i hans outtröttliga optimism, han gav verkligen aldrig upp och kunde vända varje nederlag till nåt positivt. En sann förebild för mänskligheten alltså. Och eftersom han gjorde folk i sin omgivning lyckliga, så hade han ju ändå en viss framgång enligt mig.
Hans följeslagare, sen tonåren, Robbs, såg ut som en hårdrockig Lennie Norman, målade tavlor och var faktiskt en riktigt bra trummis. Dom var alls inget dåligt band, men som Lemmy uttryckte det i filmen: - Man ska va på rätt plats i rätt tid...

ROKY ERICKSON & 13TH FLOOR ELEVATORS

Kom ihåg att ibland lyssna på Roky Erickson och 13th floor elevaters. Vad vore Iggy, Cramps, Pixies, 22-Pistepirkko mfl utan honom.

MORNING GLORY

Jag har alltid trott att Oasis låt "Morning glory" var en kokainlåt:

"All your dreams are made
When you're chained to (your) mirror with (your) razor blade
Today's the day that all the world will see
Another sunny afternoon
(I'm) walking to the sound of your favorite tune
Tomorrow never knows what it doesn't know too soon"

Men dom sjunger ju också om hallucinogenen Morning Glory, på svenska Blomman för dagen, på latin Ipomea. Jag minns för övrigt att min mamma brukade så den blomman med mig och min bror, när vi var barn. Jag tror hon tyckte den var ett bra växtprojekt, eftersom den är snabbväxande och mängdblommande och därför utmärkt för rastlösa ungar. Varje dag kunde man konstatera att en ny blomma slagit ut och någon annan snörpt ihop sig, samtidigt som stjälkarna slingrade sig uppåt som i "Jack och bönstjälken".

Christianiadansken Sten Larris skrev i sin bok "Höga Nord" (kom ut 1969) om blomman för dagen:
"Smaken av lpomoeafrö är stark, men det är trippen värd. När du har prövat det några gånger blir smaken värre och värre, det finns således en gräns för hur många gånger i ditt liv du kan äta lpomoeafrön."


Man kan också hitta blomman för dagen på diverse sajter för lagliga droger. Sten Larris lever fortfarande och gillar det naturen har att erbjuda, t ex svampplockning:
http://www.youtube.com/watch?v=BnelErgTPIY

VARANASI - DET ÄR ALLTSÅ EN HELIG STAD!

Varanasi ligger vid Gangesfloden, ganska långt norrut och i mitten av Indien, under Nepal. När jag ser staden framför mig i tanken, ser jag en ganska dammig och livad plats. Motorcyklarna tutar, det är folk överallt. För att komma ner till Ganges får man gå nerför branta trappor som verkar byggda för väldigt långbenta typer. Längsmed floden löper ca hundra speciella platser, byggda för ceremonier och bad. Alla dessa platser har egna namn och kallas för ”ghat”.
Det är ganska ljuvligt att vistas på trapporna nere vid Ganges, där är fullt med folk som spelar cricket och flyger pappersdrake, och solen skiner genom ett milt dis över de pastellfärgade byggnaderna i rosa, ockra, vitt och ljusblått. Ja, allting vore kul, om det inte luktade så intensivt av getabock och mansurin.
Varanasi är ett av Indiens absoluta toppilgrimsmål. Hinduerna vill väldigt gärna komma hit och gå i det Gyllene templet (efter att ha passerat metalldetektorerna i entrén). Helst vill de också bli kremerade här och få sin aska strödd i moder Ganges. Hur mycket aska som sedimenterats där vid flodbankarna vet nog bara Shiva, för Varanasi är Shivas stad. Han sitter uppe i bergen i Himalaya och röker en bit hasch, insmord i aska, samtidigt som han låter sitt hår rinna från bergen för att på nåt sätt sprida ut sig ut sig i floderna Ganges, Yamuna och Sarasvati.
Varanasi är så klart också välbesökt av turister från alla jordens hörn och dessa, ihop med pilgrimerna drar i sin tur till sig heliga män och andra skojare.
I stan finns det gott om maffia, droghandel och fromma yogis som försöker lura nykomlingarna på pengar.
Kontanter växer inte på träd inom de traditionella yrkena, så många unga killar jobbar som inofficiella guider åt turister. Ibland hjälper de yogis att ragga kunder till kiromanti, astrologi och andra vidskepligheter eller så agerar de pojkvän en vecka eller två till ensamma kvinnliga turister, för att på så vis tjäna ihop pengar till den dag de gifter sig med en indisk oskuld.
Det är också vanligt att brahminer (präster) lurar på både turister och pilgrimer dyra ceremonier och sen tar sig en rök och en drink efteråt.
Eftersom befolkningen i en religiöst konservativ stad som denna är hårt moraliskt hållen av det samhälle de själva utgör, hör man dessutom ofta talas om hur det kokar över här och där, som det gör när man pressar ner locket för hårt på grytan. Det skvallras mycket om otrohet, fylleri och ett och annat mord.

INDIEN - HEAVY STUFF

Jag tänkte närmaste tiden skriva lite om Indien, saker som hände mig, och sånt jag fick berättat av indier när jag bodde i Varanasi för några år sedan.
Jag vill inte påstå att det jag skriver är fakta, utan det är såklart väldigt subjektivt, och det handlar ganska uteslutande om staden Varanasi, som är en mycket konservativ stad, i centrum av Indiens kobälte, belägen vid Ganges strand.
När jag påstår saker om män och kvinnor där är det alltså inte representativt för män och kvinnor i New Delhi, Calcutta eller Bombay. Många intressanta saker med Indien är ju också att medeltiden existerar, sida vid sida med absolut modernaste 2000-tal, med bara ett par trappuppgångars avstånd emellan.